Processer att växa i är alltid spännande. Åtminstonne väljer jag alltid att se det så. Kanske är det ren självbevarelsedrift? Att det helt enkelt skulle känns lite bättre om man har ett positivt synsätt?
Just nu är jag skör.Inte skörare än att jag hanterar det. Men ändå skör. Så där så att kroppen känns gjord av glas och skulle kunna krakelera precis när som helst. Vilket är budskapet undrar jag? Jag letar i mitt inre. Måste akta mig noga för att inte ta på mig skulden för hela världens bedrövligheter. Det kan lätt bli så när man är skör. "Var en gås", säger min man. "Var en gås, inte en svamp".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar