Känslosam process

Processer att växa i är alltid spännande. Åtminstonne väljer jag alltid att se det så. Kanske är det ren självbevarelsedrift? Att det helt enkelt skulle känns lite bättre om man har ett positivt synsätt?
Just nu är jag skör.Inte skörare än att jag hanterar det. Men ändå skör. Så där så att kroppen känns gjord av glas och skulle kunna krakelera precis när som helst. Vilket är budskapet undrar jag? Jag letar i mitt inre. Måste akta mig noga för att inte ta på mig skulden för hela världens bedrövligheter. Det kan lätt bli så när man är skör. "Var en gås", säger min man. "Var en gås, inte en svamp".

Nu börjar vårträningen

Yes. Målsättningen är formulerad. Tjejmilen i september. Vår ruset som delmål i maj. Idag började träningen. Kroppen är trött och tung, men snart vänder det!

En sväng ner i kohydrat-träsket..

I går tog jag mig en repa ner i kolhydrat-träsket..och provade på att leva på mackor hela dagen.... men det var inte speciellt trivsamt där. Så idag är jag åter på banan och äter det som jag mår bra av. Ingen kamp, inga måsten, bara en skön respekt och kärlek till mig själv. Jag är värd att må bra och jag VILL ta hand om mig själv.
Så, har det inte alltid sett ut..
Kram Charlotte

Vårkänslor och skärpbehov !

Åh ! Jag behöver ett skärp i mina jeans. Jippi ! Finns det någon härligare känsla? Ja, det skall väl vara våren i sådana fall. Ljusa vårmornar ger mig hopp. Längtan efter att få promenera på barmark kittlar mitt inre.
Jag har ett underbart liv, ett underbart jobb, en underbar familj och min resa går i rätt riktning!
Kram !

Skammen som en smetig olja över livets alla ytor

Flera år efter det att jag slutat använda alkohol och droger förstod jag vilken känsla som hade varit grunden till många års missbruk. Det var skamkänslor.
Skam är som en smetig olja vilken kan sätta sig på alla livets ytor. För mig har den alltid varit diffus. Sällan har den handlat om något konkret. Jag har inte kopplat den till mina handlingar eller någon specifik del av mig själv. Snarare har den bara funnits där som en energisugande igel.
Ibland har den dykt upp i livets vackraste stunder. Som när jag födde mitt första barn och när jag ammade honom. När jag visar mig naken och sårbar för min man. osv..
Jag vet intellektuellt att skammen är kopplad till låg självkänsla, men problemet med skam är att det inte räcker att förstå dess ursprung. Jag vet att den planterades tidigt i mig. Inte för att någon ville mig illa, utan pågrund av okunskap. Jag vet också att jag ärvt den från generationer före mig.
Nu är jag socker- och kolhydratfri sen två veckor. Det betyder för mig att jag tagit bort en del av mitt beteende som liknar det jag höll på med innan jag blev nykter. Skammen har således kommit som ett brev på posten. Just nu är den där och suger energi av mig mest hela tiden.
Jag har satt in moteld. För mig betyder det att inte leva efter vad känslan säger. Tänker inte låta mig släpas genom skammens avloppsvatten. Jag vet att mitt värde är 100% även de dagar då jag själv inte kan känna det. Jag är 40 år nu och misströstar ibland. Men nej, jag tänker inte låta den vinna. Jag ÄR fin och jag tänker kämpa för att den känslan också skall leva i min kropp.
Jag är fin!/ Kram Charlotte

Besök och GILLA gärna min nya sida på FB :
http://www.facebook.com/pages/Jag-%C3%A4r-fin/103744523038262#!/pages/Jag-%C3%A4r-fin/103744523038262
Den är en del av min moteld !

Nytt blod i sockeromloppet...

Tack till er som delat tankar i kommentars fältet. Det känns fint. Skönt att veta att någon läser mina ord:)
Sockret och kolhydraterna har lämnat min kropp. Kvar är ett lugn som sprider självkänsla och harmoni. Jag är sååååå tacksam för denna rening. Jag visste redan innan hur det är att var i "sockerfritt läge". Jag visste hur skönt det är att slippa sug och den mentala besattheten, där det enda jag kan tänka är att, äta, äta.Vad-ska-jag-välja-att äta-valen som ger mig ångest och återigen ångest. Och fastän jag visste hur skönt det skulle bli, har jag ändå haft så svårt att ta steget.
Nu försöker jag fokusera på här och nu. Vill inte flyga iväg och tänka alltför storslagna planer. Det är inte idag jag behöver lösa hur jag skall äta i resten av mitt liv.Det finns bara idag.Nu kan jag vara här och ge min kropp en chans till en paus, det behöver den.
Det enda som räknas är att jag väljer de valen som min kropp mår bäst av. Centralt i mitt tänk ska vara att min kropp är BARA underbar. Spelar ingen roll hur gammal tjock och trött den känner sig. Den är bara underbar. Och den ska behandlas därefter.

48 timmar i reningens tecken

Jag är i rening. Avgiftning från socker, snabba kolhydrater och kaffe. Önskar jag kunde skriva att det är härligt... Inte just nu.
Svettas,fryser, ont i kroppen.Liten, ledsen, utan tröst. Vilka gifter!!
Men jag gör det för att jag vill. Jag vill och längtar efter en annan verklighet. Jag är i förändring. Buren av det jag kallar Gud. Det finns ingen kamp. Inget måste. Det finns bara "jag vill" och "jag älskar".
Längtar till dag fyra när det brukar släppa.
Tack för nåden. 48 timmar är en bra början.

Ett högt pris att betala...

Jag är mästare på att göra många saker samtidigt. Börjar se ett mönster. Avstängdhet är priset jag betalat. En "drog" som tydligen slutat funka nu.
Jag vill inte längre. Lugnet lockar mer. Hör mig själv tacka nej till evenemang, avboka trevliga happenings och sen drar jag stora röda streck i almanackan. Dagarna får inte längre innehålla för mycket. Det är inte längre bara en tanke. Jag lyckas skapa det genom handling. Jag kommer först. Jag är viktigast i mitt liv!
I takt med att lugnet infinner sig kommer också kraft, ork och tid att ta hand om min kropp. Avstängdhet har varit ett högt pris att betala för allt detta hysteriska görande. Det är slut med det nu.
Jag vill vara närvarande. Mitt liv är nu. Min kropp behöver mig.

Fortsätter andas på alvar..

Ingenting får rubba den underbara andning jag funnit. Långa stunder varje dag tillåter jag mig att göra ingenting. Det är så mirakulöst att bara sätta sig ner och glo :) Att jag inte fattat det tidigare...
Hela mitt vuxna liv har jag varit en prestationernas soldat, sprungit, sprungit, sprungit..
Som om övervikten sakta börjar släppa sitt grepp om mig, nu kanske den vågar....
Inget speciellt fokus på maten från min sida, bara tillit. Allt blir bra.
Kram !

Ger min helg till sonen. All tid har kretsat kring hans aktiviteter. Skidtävlingsfunktionär, skidträningschaufför, kolla på Barda och käka popcorn , idag skridskor med hans kompisar.
Inser att det finns två fokus/förhållningssätt. Å ena sidan "Hjälp, min helg bara försvinner" å andra sidan "Jag är, jag flyter med". Denna helg verkar nåden vara på min sida. Jag får vara i anden oavsett aktivitet. Det är en ynnest. Jag har fått förmånen att känna ett lugn i mig. Det var länge sen sist. Jag njuter.

En helig tehylla!

I vårt kök finns en hylla som egentligen aldrig kommit till användning på rätt sätt. Den tenderar att samla skräp och bara vara ful i största allmänhet. Sen mitt nya liv började i fredags :) ser jag på mitt hem med nya ögon. Tänker att köket är i allra högsta grad en helig plats, det är ju där vi tillreder all mat som skall ge liv och andlighet åt våra kroppar.
Lyckligtvis har jag en underbar man med ett mycket öppet sinne. Så när jag tog upp frågan om skräphyllan med honom kom han med förslaget att vi skulle göra en tehylla av den. Då la jag till "helig" tehylla. Sagt och gjort. Gamla burkar med tråkmysli, som ändå aldrig äts, åkte bort. Likaså diverse pennor, skrot och sytrådsrullar. Istället inreddes hyllan vackert med rena glasburkar fulla av gott ekologiskt te i olika smaker. Maken som verkligen gillar stenar och deras kraft, placerade ut en stor ametist, en kristall och sist men inte minst elefantguden Ganesha. Å det blev så fint! Nu har vi vårat lilla tealtare som skall påminna oss om vilket fokus vi vill ha i vårat kök. Vi har bjudit in heligheten, och nu finns den där!
Jag myser! Mitt nya fokus är så rätt för mig. Jag skall söka hälsan via andligheten, inte via stress.
Kram !

Bara underbar. Bara.

Det är ett djuplodat beslut, att jag aldrig skall acceptera någon annan syn på min kropp, än att den är "bara underbar". Det spelar ingen roll hur överviktig, misskött, trött eller stressad den är. Jag skall älska den, jag skall älska mig, villkorslöst.
Det fanns en tid då jag slog hårt på mig själv. Jag missbrukade både substanser och destruktiva affirmationer. Jag behandlade mig själv som skit. Den tiden är förhoppningsvis förbi.
Idag vaknade jag genomförkyld. Jag gav min kind en mjuk smekning och sa " Hej kroppen! Jag känner att du mår dåligt. Jag skall ta hand om dig i dag".
Idag finns bara kärlek och skönhet. Dagen i dag blir en vilodag, en "jag ska läka-dag".
Kram !

Jag vill ändra inställning, lyssna.

Jag går ett ettårigt program för kvinnliga entreprenörer, Framgångsrikt femenint företagande, http://www.feminint-foretagande.se/. I fredags hade vi besök av två fantastiska kvinnor från företaget Temple of spirited living http://www.temple.ma Dessa två tjejer delade med sig av sin livsstil på ett sätt som skakade om mig i grunden. De lever med andligheten så centralt i sina liv att den utgör grogrund för allt. Varje delmoment, oavsett om det är kreativt skapande eller bokföring, ramas in av andlighetens yttersta uttryck, skönhet, dans, magi och ritualer.
Jag inser plötsligen hur jag sliter i mitt liv. Jag sliter och sliter. Jag försöker forcera livet. Stånga mig fram. Använda våld för att få till en förändring.
Men det är inte vägen.
Nu vill jag istället böja mig ödmjukt, som en blomma för vinden, och be.
Så jag startade dagen med att känna innåt. Min andning är begränsad. (Inte så konstigt efter år av stress). Mediterade en stund och kände sen att kroppen ville göra katt/ko och kobran. Klart den vill. Klart den vill yoga. Klart den vill andas. Klart den vill sträcka ut. Nu behöver jag lyssna.