Lämnar julen nöjd.

Julen är över och jag tror det är första julen i mitt liv då jag inte har magen i fyra hörn. Har inte hållt diet, men inte heller överätit. Det gör mig nöjd och stolt. Jag tror jag börjar ta hand om mig själv på riktigt.
Kram !

Prioriterar inte mig själv. Varför?

I går morse sa jag till min man. -"Snälla, säg till mig på skarpen i kväll att jag måste jobba mig igenom munnen med tandtråd."
Sen reflekterade jag över hur idiotiskt det lät. Lever jag så ? Är jag och min kropp så lågt prioriterad att jag måste be om hjälp för att komma ihåg att ta hand om mig själv?
Jag tror tyvärr det.
I vardagsstressen verkar allt annat prioriteras än just jag själv. Jag tänker ständigt att, SEN, SEN ska jag ta hand om mig. Men sen kommer aldrig. Jag förstår att framtiden är nu. Att det rent praktiskt är så att jag skapar framtiden med hjälp av mina ageranden i nuet.
Jag är riktigt dålig på att prioritera mig. Det verkar mer och mer som att nyckeln är just detta. Att våga välja in mig själv högst på prioriteringslistan, och låta resten få plats i den tid som blir över.
Kanske dax för ett expriment?
Kram ! Charlotte

Hängslen i julklapp ?

Jag går och drar i byxlinningen. Det verkar som att jag äntligen är på rätt väg igen. Lika fokuserad och positiv som i början av hösten. Byxorna börjar bli för stora. Tänk att det kan vara en så härlig känsla!
Kram Charlotte

Yes!!

Yes!! Ett kilo till är väck. Och det skall aldrig, aldrig, aldrig tillbaka!
Kram Charlotte

Tiden springer!

Den här veckan har sprungit iväg. Jag är verkligen igång med simmning och promenader! Fy fan va bra jag är :)Däremot är det väl osäkert om chokladkakor och muffins ingick i hälsonörds planen...Suck !
Ja, ja, en ny dag i morgon. Härligt i alla fall att kroppen verkligen svarar på träningen. Känner mig pigg, glad,stabil och avsmalnande !
Kram Charlotte

Total besvikelse!

Trodde nästan det var dolda kameran i morse när jag ställde mig på vågen. Total besvikelse. Vågen stod exakt på hektot på samma vikt som för en vecka sen. Jag har ansträngt mig. Promenerat, simmat och ätit bra. Men ,men, det är väl hormoner,vätska eller något. Nu gäller det att inte tappa sugen, bara köra på. Jag ska klara det. Dock skulle ett beslut behöva tas. Mack-fri vecka ! Mackor är ett jävla gissel. Mackor är min "snuttetrasa numero uno" ! Så nu ger jag mig själv en paus. Hälso nörderiet fortsätter, mackorna står på paus tills på måndag.
Kram Charlotte

Jag ska klara det här!

Jag är nöjd. kanske inte är en så fullfjädrad hälsonörd som jag företog mig att vara. Men ändå, en vecka som var långt mycket bättre än veckorna brukar vara. Maten har funkat. Inget socker sen sonen bakade choklad bollar... Motionen har jag absolut speedat upp ett hack. Flera sköna skogspromenader och två besök på simhallen. Nu återstår att se vad vågen säger i morgon.Det är i allafall tydligt att jag har en stark vilja att nå mitt mål, därför försöker jag också, stenhårt, att tro på min framgång.Jag vet att mina tankar är avgörande för resultatet. Det är livsfarligt att tänka negativt för då blir det så. Så: Jag ska klara det här. Jag ska bli av med min övervikt. Jag ska! Jag ska! Jag ska!
Hälsonörderiet fortsätter månaden ut!
Kram Charlotte

Var är hälsonörden? Inte här!

Jaha, då skall vi se om jag kan försöka leverera några riktigt bra förklaringar? Nej det kan jag inte!
Nej, rätt och slätt har den här dagen gått åt pipsvängen. Det började med den där snön. Den omöjliggjorde min dagliga promenad med barnvagn. Eller, egentligen inte. Men det kändes ändå så och tyvärr lät jag mina känslor styra. Sen fortsatte bakslaget när den äldre sonen ville göra chokladbollar, och resten behöver jag nog inte förklara…. Ja, jag tappade verkligen fokus totalt. Men, men.. i morgon är en ny dag.
För att verkligen markera att hälsonörden är hemma igen ska jag ge mig själv en riktig GI-dag på fas 1. För er som inte är bekanta med detta innebär fas 1 bara proteiner och grönsaker. Det blir skönt att komma upp på rätt spår igen. Jag vet att jag kan!
Hälsonörden är snart hemma igen!
Kram Charlotte

2 kilo som aldrig skall tillbaka !

Första veckan är avklarad och resultatet är ett lugnare, gladare och piggare jag! Extra kul känns det så klart att jag gått ner 2 kilo. Heja mej! Gav mig själv ett löfte i morse att dessa två kilo ALDRIG mer skall sitta på min kropp. Aldrig!
Nu speedar jag upp hälsonörderiet ett snäpp. Jag tror att förra veckans viktminskning mest berodde på att jag verkligen kommit ner i varv. Det är fullt troligt med tanke på vilken negativ inverkan stress har på vikten. Denna vecka vill jag behålla mitt inre lugn, men samtidigt bli lite mer hälsonörd. Skissar just nu på ett program för veckan.
Vecka 2, here I come !
Kram Charlotte

Vecka 1 går mot sitt slut..

Den första hälsonördsveckan börjar närma sig sitt slut. I det stora hela är jag nöjd. Byxorna känns lite större än förra veckan och jag hoppas att vägningen på måndag blir en trevlig överraskning.
Sett ur ett hälsoperspektiv har jag lyckats bäst med att komma ner i varv. Dagarna har innefattat en hel del yoga, promenader och hälsosam kost. På en framgångsskala 0-10 tror jag veckan hamnar på en åtta. Hade gärna hunnit motionera mer. Men det är den här eviga jakten på tid, tid, tid..
I morse hade jag en andlig upplevelse i skogen. Efter en lång och ganska svettig promenad märkte jag att jag inte var där, i skogen. Klart jag var där, men jag kände mig inte där. Mentalt var jag redan i det som skulle hända efter promenaden. Så jag stannade. Stod tyst och landade en stund. Skogen var tyst och kall. Plötsligen såg jag hur fin den var, hur frisk luften kändes, hur vackert frosten låg som ett täcke över mark en. Några korpar hördes på avstånd. Då landade jag. Allt blev så tydligt. Jag fick insupa skogen i ett ögonblick av total närvaro. En närvaro som liksom var helt krispig. Tänk vilket slöseri, att springa genom en skog, utan att uppleva den.

Kram Charlotte

Startskottet har gått !

Yes, nu är jag igång med mitt experiment "Hälsonörd för en månad". Det känns så kul och bra! Morgonen startade med ett underbart yogapass. Jag gjorde det extra mysigt för mig själv med tända ljus och mjuka fårskinnsfällar på det kalla golvet.
Har ätit bra och hälsosamt hela dagen. Det var ingen kamp, bara underbart.
Brukar vanligen göra avkok på citron och ingefära när jag vill rena kroppen. Men eftersom jag ammar nu är jag lite försiktig, så milt citronvatten fick bli dagens hälsodryck.
Hade gärna hunnit motionera mer, men det fick inte plats idag. Från och med i morgon är jag ledig några dagar, det ger mig möjlighet att hälsonörda fullt ut :)
Skall straxt avsluta dag 1 med en varm dusch och underbar kroppspeeling ifrån Weleda. För visst är det de små sakerna, dofterna och stunderna som gör skillnad?
Å va bra jag mår i kväll!
Kram Charlotte

November here I come!

Så skönt att jag bestämt mig. I morgon börjar exprimentet "hälsonördsmånad". Behöver det verkligen. Är obalanserad både psykiskt och fysiskt. Nu vill jag transformeras från ett tillstånd av stress, ångest och extrem trötthet till lugn, stark och frisk. Jag vet vilken mirakulös kraft yogan kan ha i mitt liv, om jag bara ger den en chans. Så i morgon bitti är det dax. Startplanen är följande: Nässköljning, kundaliniyoga och hälsofrukost. Därefter ett nytt beslut om hur resten av dagen skall se ut.
Ser fram emot det. Rent av längtar. November here I come!
Kram Charlotte

Göranden och varanden i november.

Jag är definitivt på väg mot mitt hälsonörds experiment !
Gårdagen ägnade jag åt att skriva en lång lista. Där satte jag upp allt som jag tycker borde få plats under min hälsonördsmånad november. När jag granskar listan ser jag att där finns, såklart, aktiviteter och göranden, så som ” simma” och ”boka promenader med vänner jag sällan hinner träffa”. Men där finns också många varanden, så som ”stanna upp i nuet och se mina barn” eller ”hitta nya viloplatser i mitt hem” eller ”sitta på en stubbe i skogen när det regnar”.
Det glädjer mig att jag valt både göranden och varanden. Jag tror inte på ett liv där jag ständigt måste prestera. Hälsa för mig handlar lika mycket om förmågan (eller utmaningen)att bara vara.
Det är spännande hur livet ofta ger oss det vi behöver just när vi behöver det. Nästa vecka börjar jag ett ettårigt program i ”Framgångsrikt feminint företagande”.
Programmet riktar sig till kvinnliga entreprenörer och har fokus på ekologiskt hållbart företagande. För mig kommer programmet till största del handla om hur jag kan använda den ekologiska tanken i mitt eget entreprenörskap. Inte i mina företag, utan i mig själv, i mitt förhållningssätt. Jag har börjat tänka i termer av ekologiskt entreprenörskap. Hoppas ingen lägger beslag på termen, för detta vill jag så småningom skriva en bok om. Jag vill växa som entreprenör på ett sätt där jag kan vara i fas med jorden. Låter det flummigt? Nej, det är det inte alls. Det är bara det naturligaste man kan göra. Jag lovar att återkomma till ämnet och utveckla det mer.
Med detta som grund kommer jag inleda hälsonördsmånaden, på måndag, lugnt och stilla. Skog, hav, yoga och meditation. Söka fokus för det som jag vill skall ske och bli möjligt i mitt liv.
Å vad jag ser fram emot detta!
Kram Charlotte

I november ska jag hälsonörda !

Å äntligen ett nytt uppslag. En galen idé, som kanske,kanske,kanske kan leda mig bort från denna gyttjepöl som jag för närvarande sitter fast i. Eller, nej, fel av mig. Inte kanske. Det ska leda mig till ett annat tillstånd. Det slog mig idag. Att så klart- alldeles självklart - är november, månaden då jag ska hälsonörda totalt, absolut totalt!
Hurdå? Jo men liksom hälsonörda i alla mina angelägenheter. Äta underbar hälsomat. Gå långa promenader. Testa kostiga hälodrycker. Pröva knallgröna peelingkrämer. Gå på spabehandling med varma stenar. Bära in ved hela månaden och låta maken slippa. Mysa framför brasan med nylagad, vitaminboostad ,supernyttig smoothie. Välja trapporna istället för hissen. Erbjuda grannen att promenera hunden, eller..nej, där går gränsen. Det ska jag inte göra...
Ja ,men visst är det en skitbra idé? Att liksom vända på hela steken. För just nu sitter jag fast. Trots beslut om viktminskning händer inte något, inte ett jota. Nu väljer jag att vända hela tillståndet upp och ner och bak och fram. Bestämmer mig för att under en månad bli värsta hälsonörden. Jag kommer inte acceptera ordet lagom. Nej, nu handlar det om att gå in i det med hela huvudet. Jag skall bli fullständigt besatt av hälsofreakgrejen i 30 dagar.
Nu är frågan. Hur skall det gå till? Vad åtar jag mig att göra? Jag vet faktiskt inte. Men, jag vet att jag åtar mig att dela min hälonördmånad med er här på bloggen. Och jag ber er om hjälp. Om jag inte skriver, lova då att ni sparkar mig, hårt!!
Nu har jag några dagar på mig att planera starten, som går på måndag. Det är förmodligen bra att ha en startplan. Jag lovar att redan i morgon återkomma med detaljer kring detta.
Kul om ni vill följa.
Tjoho!
Kram Charlotte

Svartvita landskap som borde vara i färg

Jag har gått ett tag och väntat på att det skall vända. Men inget händer.Den här hösten skulle vara rivstarten för min viktresa. Istället blev den ett jävla maratonlopp där stressen sakta men säkert bränner mig i båda ändar. Det är sååå skamligt att erkänna det och sååå pinsamt att säga orden. Men,jag måste.
Min plan var att ge min viktresa högsta prioritet. Istället har jag stått som en åskådare på första parkett och sakta men säkert bevittnat hur "må bra faktorn" hamnat längre och längre ner på prioriteringslistan.
Det finns inget mer patetiskt än att läsa hur någon, gång på gång, skriver, "nu tar jag nya tag", utan att något händer. Därför skiter jag i att skriva det. Jag vet ärligt talat inte om de nya tagen finns där. Vet bara att jag sen en tid vandrar i landskap som ter sig svartvita, trots att de borde vara i färg. Har varit här förut. Vet att det går över. Men just nu är det tungt.

Jag gillar olika !

Vi gillar olika!

Stressen- min största fiende

September månad har varit helt crazy...jag vet inte vart dagarna tagit vägen, bara att de flugit iväg. Min lilla kille Theodor är nu 3 månader. Ett litet charmtroll som jag är så oändligt tacksam att jag får lära känna. Timmarna då han är vaken får han min fulla uppmärksamhet. Timmarna då han sover använder jag till arbete. Två företag ligger på mitt ansvar. Kanske inte en helt balanserad tillvaro för en nybliven mamma.
Märker helt klart att jag själv kommer ganska långt ner på prioriteringslistan.
Jag är märkbart överbelastad. Man brukar säga att vänster hjärnhalva är den tänkande sidan, och att den relaterar till höger kroppshalvan. Det stämmer nog. För jag har ont i höger axel, höger arm, höger hand, höger höft och höger knä...
Ett ganska tydligt tecken på obalans.
Jag skulle så gärna skriva om mina framgångar. Dela tips och strategier med er. Men just nu kan jag inte det. Jag släpar mig fram genom vardagen och inser att det här tempot inte kommer hålla i längden.
Detta var ärligt från mitt hjärta. Det kommer bättre dagar.
Kram Charlotte

Tung i kropp och sinne...

Jag måste erkänna att jag inte lyckats bryta mig ut ur det snedsteg jag tog under semestern. Återigen har jag hamnat i detta ingenmansland där motivationen tryter och tron på mig själv är lika med noll. Det var precis i detta läge jag befann mig när jag började blogga..Fasiken !
Vad lär jag mig av detta? Först och främst att utsvävningar utanför mina uppsatta mål kan i stå mig dyrt. Jag reste från Sverige med ett mycket fungerande matflyt. Under semestern valde jag medvetet att kliva utanför den ram jag arbetat upp. Nu, väl hemma igen, har jag svårt att hitta tillbaka. Det betyder att jag bör vårda mitt matflyt i högre utsträckning. Kanske se på det som den välsignelse det faktiskt är. Ja, du kanske tycker det låter konstigt, men för mig är det en sann välsignelse att slippa vara tvångsmässig i mitt ätande. Att göra bra val utan större ansträngning och att slippa lägga krut och energi på att kontrollera vad jag äter och inte äter.
Så vägen tillbaka?
Den här veckan skall jag lita på att jag kan hitta tillbaka till matflytet. Min strategi är att äta mat som inte skapar hastiga blodsockersvängningar. Vidare, att återgå till min träningsdagbok. Att göra snälla saker mot mig själv, tänka snällt, agera snällt och framför allt fokusera på att - Hur det än känns så lever jag i min ”Bara Underbara Kropp”.
Kram Charlotte

Kroatiska småkakor och modiga framsteg på stranden.

Hemkommen från en underbar semestervecka i Kroatien, ett land jag vistats i mycket ända sen jag var liten. Jag kan en del om dess kultur, språk och människor. Tyvärr kan jag också en del om dess kaktraditioner.. Mina största favoriter är Breskvice och Rafiole. Breskvice betyder ungefär ”liten persika”, en liten sockrig boll med rosa-orange ton. Rafiole ser ut som en halvmåne, har en knaprig yta och en fyllning av smaskig smet. Jag erkänner att jag provsmakade några för mycket…
Men ,men… Nu är det vardag igen och nya tag. Kanske är en del av ”matflytet” jag söker, just detta, att kunna äta lite onyttigare på semesterresor och vid speciella tillfällen. Jag har alltid tyckt att allt är förstört om jag tar ett snedsteg, men så behöver det inte vara. Varje dag och varje val är och förblir värdefullt.

Nu blir utmaningen att återgå till bra mat och motion. Behöver vässa motivationen och tänka igenom vilka mål jag satt upp.
Vill förresten dela något med er. Jag har tidigare skrivit om min strandångest. Men vet ni vad? Jag badade! På en liten strand, visserligen, men ändå, det fanns människor där. Jag kände bara, ”Va faan, jag har rätt att visa mig i badkläder jag med. Jag är på rätt spår. Okej, jag är tjock, men jag är också avsmalnande! ”
Jag tror att det är mitt beslut som gav mig själv förtroendet att göra detta. Jag har verkligen bestämt mig. Jag är och lever min nya livsstil. Jag ska bli smal.
Kram Charlotte

Tänker snälla tankar för att gynna processen.

Jag är i matflyt. Jo, det är sant. Inget att ta förgivet när man slagits mot ätstörningar ett helt liv. Just nu klarar jag av att göra bra val. Jag tar en dag i sänder och jagar inte kilon, snarare söker jag en ny livsstil. Det är så tydligt att jag bestämt mig. Jag har verkligen bestämt mig!
Jag vill lämna det gamla och söka det nya. Bakom mig lägger jag åratal av dieter, den ena märkligare än den andra. Dieter jag piskade mig själv igenom, ofta med ett mentalt fokus fyllt av självförakt. Sällan gav det resultat.
Nu satsar jag på att finna matflytet i stunden. Jag väger mig nästan aldrig. Stod på vågen för några veckor sen och konstaterade att det går neråt. Nu känner jag mest på byxstorleken att det går åt rätt håll. Det går sakta, men det får det göra.
Jag försöker hinna motionera. Hinner inte alltid. Tidigare har jag känt mig misslyckad när jag inte lever upp till min plan. Nu tänker jag istället snälla tankar om mig själv. Självförakt knappast kommer leda till viktminskning…
Idag skall jag vara kärleksfull mot mig själv. Jag vill vårda min kropp som det tempel den är. Idag skall jag älska att vara jag, i min ”bara underbara kropp”. Det tror jag gynnar processen.
Kram Charlotte

Helt oinspirerad..

Jag kan inte skylla på skrivkramp...har bara inget bra att berätta. Tyvärr återföll jag några dagar i mackträsket...Nu åter på benen. Min nätbutik www.greatestmom.se har börjat röra på sig. Det har inneburit en hel del arbete och stress. Stress är ingen bra faktor i mitt liv. Leder oftast till att jag slarvar med maten, så även denna gång. Nåväl, nästa vecka skall jag vara ledig. ser framför mig hur jag står på terassen och gör sköna långsamma yoga rörelser,hur stressen sakta lämnar mina axlar, hur lusten att vara snäll emot mig själv återvänder. Det blir en vecka fylld av god mat,nyttiga smothies och en massa snälla tankar om min,bara underbara, kropp.
Kram Charlotte

När chokladkakor attackerar...

Köade i mataffären och höll på att bli galen av alla chokladkakor som stirrade på mig. Just där vid kassan är det alltid värst. Funderade och dividerade med mig själv: ”Ska jag ta en liten? Ska jag bara ta en liten? Eller ska jag ta en stor?” Det ofattbara är att jag inte tog någon. Jag överlevde chokladkakornas attack, betalade mina varor och gick ut. Väl ute på parkeringen var jag nästan yr. Vad var det som hade hänt? Jag hade stått emot en chokladkaksattack ! WOW!
Väl hemma ville jag unna mig en riktigt god middag. Familjen var sugna på pannkakor. Så pannkaka fick det bli, fast på mitt sätt. Stekte underbart ”fluffiga”(jo, maken sa så) pannkakor, på dinkelmjöl, extra ägg och några matskedar sojamjöl för proteinets skull. Serverade med fetaostkuber, skivor av rökt kalkon och en underbar romansallad med bitar av ljuvligt söt honungsmelon. Å vad jag njöt!
När jag morgonen efter ställde mig på vågen, vilket jag gör mycket sällan, visade den helt rätt riktning. Jag går ner! Sakta men säkert…
Då kändes det extra fin-fint att jag hade stått emot chokladkakornas försök att dra mig ner i sockerträsket.
Det här kanske kommer funka? Jag tror jag är på rätt spår.
Kram Charlotte

Ny målsättning

Jag ser sakta men säkert hur läget stabiliserar sig. Den nya mathållningen börjar ge mig lugn och ro. Suget minskar för varje dag som går. Matflytet, att göra ett bra val i taget, blir mer och mer en realitet. Jag motionerar nästan dagligen och i morse tyckte jag att byxorna kändes lite större i midjan. Jag är på rätt väg!
Har bestämt en målsättning. Jag kommer springa vårruset i Maj, 5 km löpning skall jag klara. Idag klarar jag knappt några meter... Min strategi är att fortsätta promenera varje dag, så att jag hinner minska i vikt och skaffa kondis och muskler. Jag börjar inte med löpningen förens tidigast i Mars. Det tror jag är en strategi som är realistisk och sund för min tunga kropp.
Å vad jag ser fram emot att nå mitt mål!
I coaching jobbar jag och mina klienter ofta med målfokusering.De bästa målen är de som ger sidovinster, precis som detta.För att nå mitt mål måste jag ju motionera.
När jag föreställer mig målbilden kan jag verkligen känna hur härligt det ska bli att springa över mållinjen i mina svettiga kläder och värkande ben... Jag vet redan nu hur enormt stolt över mig själv jag kommer vara.
En stor kram till er alla! Charlotte

Princesstårta, inte en diet för mig...

Onsdagen gick rakt åt pipsvängen. Var på kalas, kom dit på tom mage och hade inte tagit reda på vad som skulle serveras. Smörgåstårta och princesstårta stod på menyn, inte direkt en diet för mig .. Nåväl, nu är det gjort och jag drar lärdom av det. Nästa gång äter jag innan jag går på kalaset eller så tar jag reda på om det kommer finnas något som är lämpligt för mig att äta. Det är inte så dumt att äta något nyttigt innan, så kan man ta en liten bit smörgåstårta. Princesstårtan däremot.. har jag svårare att argumentera för.. :)
Kontentan av lärdomen är att jag måste ha en plan, en matplan. Det ”matflyt” som jag tidigare skrivit om kan bara börja fungera när det finns goda förutsättningar. Om jag inte planerar på ett sätt som ger mig goda förutsättningar att lyckas, så är jag ”rökt”, som man säger i Stockholm.
Veckan innehöll ändå vissa positiva händelser. Har kört träningsdagbok en vecka nu. Målet var 6 pass à 30 minuter. Tyvärr har det bara blivit 5 pass, men de har varit längre än 30 minuter, så när jag räknar samman all träning blev resultatet faktiskt helt ok! Det skall jag fokusera på.
Jag önskar er alla en underbar helg! Tack för att ni följer mig! Kram Charlotte

Att komma i kontakt med hur det egentligen är.

Under gårdagens promenadrunda kom jag i känslomässig kontakt med hur enormt stor och tung jag känner mig. Konstigt det där, hur förnekelse kan hålla sanningar på avstånd ifrån oss. Jag är ju inte större nu än vad jag var när resan, här på bloggen, startade. Ändå blev det plötsligt så tydligt. Det är både smärtsamt och befriande att komma nära sanningar. Man vet på något sätt att det inte finns något mer dolt att finna. Man är på botten av känslan. En känslomässig avtäckning. Nu är det blottat, så här är det.
Lika tydlig som kroppsmedvetenheten är vissheten om processen jag har framför mig. Jag inser att det inte är någon quickfix . Nej snarare håller jag på att söka en ny livsstil, där varje dag i resten av mitt liv kommer handla om att värna min hälsa. Jag kommer aldrig kunna återgå till destruktivt ätande om jag vill minska i vikt och sen behålla min nya kropp. Jag har en lång och stor resa framför mig, stundtals så hisnande att jag funderar på att ge upp. Men det ska jag inte. Jag skall istället förändra en liten bit i taget och ha i åtanke att detta är vad jag vill och önskar.
Tack för att ni följer mig.
Kram Charlotte

New spirit !

Japp, det här känns bra.
Blev inspirerad av en annan bloggare, Johanna, http:// tiokilolattare.blogspot.com Hon har upprättat en träningsdagbok, bestämde mig för att göra detsamma. Märkligt det där med träning. När jag kommer igång och rör på mig blir jag automatiskt mer fokuserad på vad jag äter. Det visar sig direkt.
För att spä på min goda känsla åkte jag och köpte mig ett par superfina walkingskor. Jag vet att det är ett trick som brukar funka. Känner man sig fin när man motionerar blir det roligare.
Så, just idag, är jag full av hopp. Det enda som egentligen svärtar den klarblå himlen är att min högerankel värker. Nu gäller det att balansera motionen till lagom nivå. Jag är tung och otränad, så jag behöver vara förnuftig för att inte dra på mig skador.
För att fortsätta vara självreflekterande vill jag bara nämna en händelse från igår. Sent i går kväll uppstod ett alvarligt datahaveri i min Laptop. Det handlade om riktigt viktig data och skakade om mig rejält. Utan att tänka, kastade jag mig in skafferiet och högg ett paket kex, som en hungrig kobra.. Tur för mig att min kärleksfulle man kom till min undsättning. Han omfamnade mig, befriade mig från kexpaketet, jag hade djupdykt i, och sa: "Älskling, du behöver inte äta på dina känslor". Suck, va fin han är...
Kram till er alla!
Charlotte

Nu går det inte som planerat...

Befinner mig återigen i ett ingenmansland mellan motivation och ickemotivation. Det goda fokus jag lyckades upprätta en tid har fallit. Inte så att jag har återfallit i sockerfrosseri, men jag känner ändå att jag släppt garden och sakta glider tillbaka ner i gamla ovanor. Jag måste således vässa mitt fokus igen och ta ett beslut.
Jag känner igen detta stadium. Det kommer ofta till mig när vägen känns för lång att gå. I mitt inre hör jag: - ” Det är ingen idé..” - ”Det är redan försent.. -” Du kommer aldrig klara det..” Jag vet att sättet för att komma vidare är att hitta ett motgift. Oftast handlar motgiftet om ett specifikt beslut.
Så mitt beslut för idag vad skall det vara? Jag väljer att dela upp beslutet i ett fysiskt och ett mentalt. Det fysiska beslutet handlar idag om mat. Vi skall ha fikagäster och jag kommer bjuda på scones. Mitt beslut är att jag skall äta en scones( med ost, jag skippar marmeladen..). Varken mer eller mindre.
Mitt mentala beslut handlar om en tanke. Jag bestämmer här och nu att alla negativa ”det är redan försent - tankar” skall motas bort av en positiv tanke. I dag skall den tanken vara: ” Jag är i en viktminskningsprocess och den går framåt. Jag visar mig själv respekt i min process och återerövrar den kropp som jag egentligen är. Jag gör val som gynnar mig och når med tiden mitt mål. ”
För att inte tappa fokus skriver jag upp den positiva tankeraden på en lapp och lägger den i fickan. När de negativa grubblerierna sätter igång tar jag fram min lapp och påminner mig.
Tack för att ni följer mig.
Kram Charlotte

Om att vara i återställningsprocessen

Hopplöshetskänslor när de snabba kolhydraterna lämnar systemet.
Nu är jag låg. Men vet att det är så det skall vara. Har dragit ner på socker och snabba kolhydrater avsevärt. Det märks på humöret. Det är ju inte första gången jag lägger om kosten, så jag känner igen symptomen. Nästan en slags avtändning. Kroppen skall in på ett annat spår, en annan energi frekvens, ett nytt fokus.
Jag vet lösningen. Fylla på rejält med proteiner, vatten och motion.
Nu är min utmaning att hålla rätt fokus, påminna mig själv om varför jag gör det här. Jag försöker se en målbild. Tänker att jag är i en återställningsprocess. Min kropp skall bli det som den var menad att vara. Den vill bli sig själv. Den vill inte bära på vikten av en extra person. Nej, den vill vara smidig, hoppa, studsa, böja sig med lätthet. Den vill vara fri. Dansa, leka, ha sex. Den vill njuta. Inte plågas som nu.
Känslan av tomhet och sorg som avtändningen från socker innebär, är just bara en känsla. Jag kan stå ut med den idag. Jag kan ta kommando över den och ändå göra det som krävs. Jag behöver inte äta för att dämpa min ångest. Jag är större än så.
Kram Charlotte

Från skam till motivation ?

Tack för att ni följer mig, det betyder så mycket.Jag har rest en vecka nu. Rest på väg mot en lättare kropp. Noterar att motståndet fortfarande är massivt och det stör mig att det behöver vara så. Jag är ändå beslutsam att fortsätta. Tänker att om jag bara fortsätter blogga om det jag upplever så tvingar jag åtminstone mig själv att stanna kvar i processen.
Har varit vid havet några dagar. Behöver skriva om den djuplodade skam jag känner. Det är tyvärr flera år sen jag visade mig i badkläder på en offentlig strand. När jag är på stränder sitter jag och solar väl täckt av en lång sarong lindad runt kroppen. Jag visar mig aldrig i badkläder. Nu, när jag satt vid havet kände jag sorg. Jag vill också vara brunbränd och fin. Jag vill våga plaska runt i vattnet och omge mig med sommarkänslor istället för skam.
Det finns en djup önskan inom mig att den här sommaren skall vara den sista gången jag behöver känna så här. Jag önskar att kontakten med de negativa känslorna kan leda till en högre nivå av motivation. Jag tänker inte ge upp.

Kram Charlotte

Att behålla mitt målfokus

Några dagar vid havet har hjälpt mig att reflektera. Både över livet som stort och om mina dagliga matvanor.Jag noterar att fokuset behöver bibehållas varje minut om jag inte skall tappa min nya inställning, det jag tidigare valt att kalla "matflytet". Om jag är fokuserad på vad jag vill och vart jag är på väg, ter sig matvalen lätta. Då tckar jag nej till en glass, med lätthet, när resten av familjen väljer att äta en.
Däremot tappar jag också bort mig då och då. Faktorer som trötthet och hunger verkar vara bland de farligaste. Då glider jag sakta men säkert in i självdestruktivitetens svarta vrå och äter för att slippa känna. Därför är det min stora utmaning att fortsätta söka "matflytet" och uppmärksamma när fokus övergår i ickefokus. Först när jag identifierat skarven däremellan är jag förmögen att ta kommando över den och ingripa med kraft.
Jag är på resande fot i min förändringsprocess. Varje stund är inte framgångsrik, men jag är definitivt på väg.
Tack för att ni följer mig.
Kram Charlotte

Att söka matflytet....

Utan konkret målsättning är det svårt att hitta i mål.
Under tiden som jag bloggar vidare och söker för att finna motivation, står det klart att mitt mål behöver formuleras. Visst, det är ju klart att målet är viktnedgång, men jag har ingen direkt strategi eller konkret plan för hur eller när jag tänkte gå i mål. Faktiskt vet jag inte ens vart målet är eller hur det ser ut. Det sägs att förändringsprocessers utgång är beroende av hur välformulerat och specifikt målet är.
Till skillnad från andra gånger när jag försökt viktminska, har jag en önskan att denna gång skall vara annorlunda. Jag vill inte anamma någon supermetod för att sen återgå till destruktivt beteende. Nej, jag vill hitta ”matflytet” i vardagen. Ja, just det , det är det jag vill.
Så vad är matflytet? Jag tror det är att göra ”ett val i taget”. Det spelar ingen roll vad jag bestämmer på morgonen om jag sen ändrar mitt beslut redan till förmiddagskaffet. Nej, beslutet, vad och hur mycket jag skall äta, måste vila i nuet. Jag måste lära mig att ta ansvar i stunden. Det är liksom okej att titta på ett wienerbröd och fråga sig själv: ” Vill jag äta detta? ” (Även om det känns som om wienerbrödet just skall attackera mig och hoppa in i min mun…:)
Så helt klart blir ett första delmål att försöka utforska hur ”matflytet” skulle kunna se ut, hur jag skall hantera att nå dit och vilka strategier som kan hjälpa mig på vägen.
Detta skall jag i morgon filosofera över vid havet….
Kram ! Charlotte

En resekamrat-min nya kraftkälla

För att vara framgångsrik i förändringsprocesser tror jag stenhårt på att man skall skaffa sig kraftkällor. Dessa kan vara människor, saker eller platser. En kraftkälla är något eller någon som helt säkert bara hjälper och stärker oss i vår process. Det är märkligt, men sant, att vi inte alltid får den hjälp och stöttning vi behöver från dem som står oss närmast.Detta kan bero på många olika faktorer, men oftast handlar det om vad personen själv har för agenda och vad han eller hon riskerar att förlora. Därför gäller det att välja kraftkälla omsorgsfullt.

Första gången jag besökte en retreat och gick in i tystnad i fyra dagar fick jag höra en bön. Den är så här:
”Öppna mina öron så att jag kan höra dig, öppna mina ögon så att jag kan se dig, öppna mina händer, så att jag kan känna på dig, i mötet med andra människor.”
Mina nära är mycket "Gud" för mig. De säger det jag behöver höra, vägleder mig när jag går vilse och finns där som ett fysiskt "Gud". Jag har alltid sett på människor som gudomliga, men den här bönen tydliggjorde det hela ytterligare en nivå.
Med det i åtanke har jag skaffat mig en resekamrat för min viktminskningsresa. Kände att jag behövde veta vem som kommer följa mig i min utmaning. Jag frågade min vän E. Hon har ingen erfarenhet av övervikt eller viktminskning, men hon gillar mig, precis som jag är. Hon har aldrig kritiserat mina misslyckanden utan tvärtom försöker hon alltid hjälpa mig att se mina tillgångar. Hon är en sann vän- en sann kraftkälla.Vi har planerat en skogspromenad de närmsta dagarna, då ska vi snacka igenom hur vårat "resekamrats-avtal" ska se ut.
Det är fint att ha en resekamrat.
Det är också fint att få kommentarer från er som läser bloggen. Jag är glad att ni är med.
Kram Charlotte

Det handlar egentligen inte om kilon - utan mer om självrespekt.

Övervikten har, för mig, alltid varit förknippad med självförakt och skam. Självföraktet har kommit till utryck på så många olika sätt och ständigt lett till att jag ätit mer och mer för att slippa känna. Jag vet inte hur många gånger, de senaste åren, som jag innan en föreläsning, ett seminarium eller en workshop, stått i kulisserna med självförakt upp över öronen. Trots att jag vet hur uppskattad jag är som coach och föreläsare, så har det ändå funnits en röst som sagt -”Du är en bluff Charlotte, du är för fet och det är inte trovärdigt att du lär ut verktyg för förändringsprocesser. Alla ser ju att du inte kan leva det du lär.”
Och ja, visst är det så, att jag (åtminstone i relation till min vikt) inte lyckats leva efter de strategier som jag inspirerar andra att göra.

Men problemet är inte min oförmåga att leva sunt. Problemet har en djupare botten än så. Jag är oförmögen att behandla mig själv respektfullt. Låt oss ta ett exempel. Jag skulle aldrig, för ett ögonblick, tolerera att min 7-årige son slarvade med maten så som jag gör. Aldrig, att han skulle få vräka i sig ett paket Ballerina kex i stället för lunch, äta godis mest varje dag, småäta mellan målen eller ”moffa” i sig mackor på nätterna. Nej, jag skulle aldrig låta det ske, för jag älskar honom innerligt och värnar hans hälsa. Dessvärre verkar jag acceptera att jag behandlar mig själv på det sättet. Eller gör jag inte det längre?

Om målet handlar om att uppnå självrespekt, så kommer, per automatik, viktminskningen att bli en sidovinst.
Därför skall min resa innefatta att dagligen arbeta för att självförakt ,i alla dess former, skall bytas mot självrespekt. För att påminna mig om detta skapade jag namnet ”bara underbara kropp”. Hur den än är, är den alltid, bara underbar.

Att göra en förändring

Det finns dom som menar att resultatet av en förändringsprocess beror på hur gärna man vill förändra sig och hur mycket engagemang man är villig att lägga på förändringen. Men betyder det då, att om både vilja och handlingskraft saknas, så kommer det inte att fungera? Kanske. Men jag tror att båda dessa går att införskaffa.

Min status när jag börjar mitt bloggande är följande:
Överviktig kvinna, snart 40 år, har varit mer eller mindre överviktig sen barnsben. Mat var defenitivt min första drog. Jag minns tydligt vilken underbar tröst och tillfredställelse jag upplevde som liten, när jag fick stoppa något gott i munnen. Tyvärr, en känsla, som finns där än i dag.
När jag nyligen fött mitt tredje barn stannade vågen på 113 kg. Tyvärr känner jag varken motivation eller driv att göra något åt det, men jag vet att jag måste.
Min kropp har alltid varit stark och frisk, trots den övervikt jag släpat på. Jag inser att det inte är för evigt. Övervikt är förenat med sjukdom, förr eller senare. Det är därför, det har blivit dax att agera.
Min första utmaning blir att införskaffa motivation och villighet.Den som gjort många försök att gå ner i vikt vet hur fruktansvärt tröstlöst det kan kännas. Men hur det än känns, så börjar sökandet nu. Min viktminskningsesa måste börja. Och den här gången tänker jag inte acceptera något annat än att jag når mitt mål.
Tack för att du hänger med ! Kram Charlotte

Ps. Bilden är tagen två veckor efter (!) Theodors födsel. Mammakläder från webbutiken http://www.greatestmom.se/ , min nya butik med mammakläder i stora storlekar. ds