Köade i mataffären och höll på att bli galen av alla chokladkakor som stirrade på mig. Just där vid kassan är det alltid värst. Funderade och dividerade med mig själv: ”Ska jag ta en liten? Ska jag bara ta en liten? Eller ska jag ta en stor?” Det ofattbara är att jag inte tog någon. Jag överlevde chokladkakornas attack, betalade mina varor och gick ut. Väl ute på parkeringen var jag nästan yr. Vad var det som hade hänt? Jag hade stått emot en chokladkaksattack ! WOW!
Väl hemma ville jag unna mig en riktigt god middag. Familjen var sugna på pannkakor. Så pannkaka fick det bli, fast på mitt sätt. Stekte underbart ”fluffiga”(jo, maken sa så) pannkakor, på dinkelmjöl, extra ägg och några matskedar sojamjöl för proteinets skull. Serverade med fetaostkuber, skivor av rökt kalkon och en underbar romansallad med bitar av ljuvligt söt honungsmelon. Å vad jag njöt!
När jag morgonen efter ställde mig på vågen, vilket jag gör mycket sällan, visade den helt rätt riktning. Jag går ner! Sakta men säkert…
Då kändes det extra fin-fint att jag hade stått emot chokladkakornas försök att dra mig ner i sockerträsket.
Det här kanske kommer funka? Jag tror jag är på rätt spår.
Kram Charlotte
Låter som om du börjar komma in i din nya livsstil. Jag tycker din beskrivning av chokladkakornas attack är helt underbar.
SvaraRaderaDet är ju belöningen du får när du står emot, som är värd det hela. Att du hittar nya sätt att göra mat, att du njuter av den och familjen gillar det, det är livskvalitet och framgång.
Jag stödjer dig till 100%
Härligt att kunna stå emot! Jag har en ful grej som jag brukar göra när jag står i kön. Jag tittar på alla som faller dit och berömmer mig själv hur duktig jag är medan de andra är riktiga loosers. Det hjälper och stärker mig iallafall om än på andras förfall.
SvaraRadera