Om att vara i återställningsprocessen

Hopplöshetskänslor när de snabba kolhydraterna lämnar systemet.
Nu är jag låg. Men vet att det är så det skall vara. Har dragit ner på socker och snabba kolhydrater avsevärt. Det märks på humöret. Det är ju inte första gången jag lägger om kosten, så jag känner igen symptomen. Nästan en slags avtändning. Kroppen skall in på ett annat spår, en annan energi frekvens, ett nytt fokus.
Jag vet lösningen. Fylla på rejält med proteiner, vatten och motion.
Nu är min utmaning att hålla rätt fokus, påminna mig själv om varför jag gör det här. Jag försöker se en målbild. Tänker att jag är i en återställningsprocess. Min kropp skall bli det som den var menad att vara. Den vill bli sig själv. Den vill inte bära på vikten av en extra person. Nej, den vill vara smidig, hoppa, studsa, böja sig med lätthet. Den vill vara fri. Dansa, leka, ha sex. Den vill njuta. Inte plågas som nu.
Känslan av tomhet och sorg som avtändningen från socker innebär, är just bara en känsla. Jag kan stå ut med den idag. Jag kan ta kommando över den och ändå göra det som krävs. Jag behöver inte äta för att dämpa min ångest. Jag är större än så.
Kram Charlotte