Tack för att ni följer mig, det betyder så mycket.Jag har rest en vecka nu. Rest på väg mot en lättare kropp. Noterar att motståndet fortfarande är massivt och det stör mig att det behöver vara så. Jag är ändå beslutsam att fortsätta. Tänker att om jag bara fortsätter blogga om det jag upplever så tvingar jag åtminstone mig själv att stanna kvar i processen.
Har varit vid havet några dagar. Behöver skriva om den djuplodade skam jag känner. Det är tyvärr flera år sen jag visade mig i badkläder på en offentlig strand. När jag är på stränder sitter jag och solar väl täckt av en lång sarong lindad runt kroppen. Jag visar mig aldrig i badkläder. Nu, när jag satt vid havet kände jag sorg. Jag vill också vara brunbränd och fin. Jag vill våga plaska runt i vattnet och omge mig med sommarkänslor istället för skam.
Det finns en djup önskan inom mig att den här sommaren skall vara den sista gången jag behöver känna så här. Jag önskar att kontakten med de negativa känslorna kan leda till en högre nivå av motivation. Jag tänker inte ge upp.
Kram Charlotte
Du är helt underbar Charlotte! Det där tog verkligen tag i mitt hjärta. Puh! Men jag är ledsen att du känner skam, det borde du inte göra. Men å andra sidan är det bra att just den känslan gör dig stark och pushar dig vidare. Jag ger dig en stor kram och styrka att motivera dig ännu mer. Kämpa! Kram Agnes
SvaraRaderaSå känner jag också. Mina barn får lida för det och det skäms jag över. Jag har ett bad vi kan gömma oss på tillsammans tills nästa sommar.. (där är man oftast ensam) Då går vi stolta och nöjda på alla stränder.
SvaraRaderaKram Lotte