En helig tehylla!

I vårt kök finns en hylla som egentligen aldrig kommit till användning på rätt sätt. Den tenderar att samla skräp och bara vara ful i största allmänhet. Sen mitt nya liv började i fredags :) ser jag på mitt hem med nya ögon. Tänker att köket är i allra högsta grad en helig plats, det är ju där vi tillreder all mat som skall ge liv och andlighet åt våra kroppar.
Lyckligtvis har jag en underbar man med ett mycket öppet sinne. Så när jag tog upp frågan om skräphyllan med honom kom han med förslaget att vi skulle göra en tehylla av den. Då la jag till "helig" tehylla. Sagt och gjort. Gamla burkar med tråkmysli, som ändå aldrig äts, åkte bort. Likaså diverse pennor, skrot och sytrådsrullar. Istället inreddes hyllan vackert med rena glasburkar fulla av gott ekologiskt te i olika smaker. Maken som verkligen gillar stenar och deras kraft, placerade ut en stor ametist, en kristall och sist men inte minst elefantguden Ganesha. Å det blev så fint! Nu har vi vårat lilla tealtare som skall påminna oss om vilket fokus vi vill ha i vårat kök. Vi har bjudit in heligheten, och nu finns den där!
Jag myser! Mitt nya fokus är så rätt för mig. Jag skall söka hälsan via andligheten, inte via stress.
Kram !

Bara underbar. Bara.

Det är ett djuplodat beslut, att jag aldrig skall acceptera någon annan syn på min kropp, än att den är "bara underbar". Det spelar ingen roll hur överviktig, misskött, trött eller stressad den är. Jag skall älska den, jag skall älska mig, villkorslöst.
Det fanns en tid då jag slog hårt på mig själv. Jag missbrukade både substanser och destruktiva affirmationer. Jag behandlade mig själv som skit. Den tiden är förhoppningsvis förbi.
Idag vaknade jag genomförkyld. Jag gav min kind en mjuk smekning och sa " Hej kroppen! Jag känner att du mår dåligt. Jag skall ta hand om dig i dag".
Idag finns bara kärlek och skönhet. Dagen i dag blir en vilodag, en "jag ska läka-dag".
Kram !

Jag vill ändra inställning, lyssna.

Jag går ett ettårigt program för kvinnliga entreprenörer, Framgångsrikt femenint företagande, http://www.feminint-foretagande.se/. I fredags hade vi besök av två fantastiska kvinnor från företaget Temple of spirited living http://www.temple.ma Dessa två tjejer delade med sig av sin livsstil på ett sätt som skakade om mig i grunden. De lever med andligheten så centralt i sina liv att den utgör grogrund för allt. Varje delmoment, oavsett om det är kreativt skapande eller bokföring, ramas in av andlighetens yttersta uttryck, skönhet, dans, magi och ritualer.
Jag inser plötsligen hur jag sliter i mitt liv. Jag sliter och sliter. Jag försöker forcera livet. Stånga mig fram. Använda våld för att få till en förändring.
Men det är inte vägen.
Nu vill jag istället böja mig ödmjukt, som en blomma för vinden, och be.
Så jag startade dagen med att känna innåt. Min andning är begränsad. (Inte så konstigt efter år av stress). Mediterade en stund och kände sen att kroppen ville göra katt/ko och kobran. Klart den vill. Klart den vill yoga. Klart den vill andas. Klart den vill sträcka ut. Nu behöver jag lyssna.

Lämnar julen nöjd.

Julen är över och jag tror det är första julen i mitt liv då jag inte har magen i fyra hörn. Har inte hållt diet, men inte heller överätit. Det gör mig nöjd och stolt. Jag tror jag börjar ta hand om mig själv på riktigt.
Kram !

Prioriterar inte mig själv. Varför?

I går morse sa jag till min man. -"Snälla, säg till mig på skarpen i kväll att jag måste jobba mig igenom munnen med tandtråd."
Sen reflekterade jag över hur idiotiskt det lät. Lever jag så ? Är jag och min kropp så lågt prioriterad att jag måste be om hjälp för att komma ihåg att ta hand om mig själv?
Jag tror tyvärr det.
I vardagsstressen verkar allt annat prioriteras än just jag själv. Jag tänker ständigt att, SEN, SEN ska jag ta hand om mig. Men sen kommer aldrig. Jag förstår att framtiden är nu. Att det rent praktiskt är så att jag skapar framtiden med hjälp av mina ageranden i nuet.
Jag är riktigt dålig på att prioritera mig. Det verkar mer och mer som att nyckeln är just detta. Att våga välja in mig själv högst på prioriteringslistan, och låta resten få plats i den tid som blir över.
Kanske dax för ett expriment?
Kram ! Charlotte

Hängslen i julklapp ?

Jag går och drar i byxlinningen. Det verkar som att jag äntligen är på rätt väg igen. Lika fokuserad och positiv som i början av hösten. Byxorna börjar bli för stora. Tänk att det kan vara en så härlig känsla!
Kram Charlotte

Yes!!

Yes!! Ett kilo till är väck. Och det skall aldrig, aldrig, aldrig tillbaka!
Kram Charlotte