Jag gillar olika !

Vi gillar olika!

Stressen- min största fiende

September månad har varit helt crazy...jag vet inte vart dagarna tagit vägen, bara att de flugit iväg. Min lilla kille Theodor är nu 3 månader. Ett litet charmtroll som jag är så oändligt tacksam att jag får lära känna. Timmarna då han är vaken får han min fulla uppmärksamhet. Timmarna då han sover använder jag till arbete. Två företag ligger på mitt ansvar. Kanske inte en helt balanserad tillvaro för en nybliven mamma.
Märker helt klart att jag själv kommer ganska långt ner på prioriteringslistan.
Jag är märkbart överbelastad. Man brukar säga att vänster hjärnhalva är den tänkande sidan, och att den relaterar till höger kroppshalvan. Det stämmer nog. För jag har ont i höger axel, höger arm, höger hand, höger höft och höger knä...
Ett ganska tydligt tecken på obalans.
Jag skulle så gärna skriva om mina framgångar. Dela tips och strategier med er. Men just nu kan jag inte det. Jag släpar mig fram genom vardagen och inser att det här tempot inte kommer hålla i längden.
Detta var ärligt från mitt hjärta. Det kommer bättre dagar.
Kram Charlotte

Tung i kropp och sinne...

Jag måste erkänna att jag inte lyckats bryta mig ut ur det snedsteg jag tog under semestern. Återigen har jag hamnat i detta ingenmansland där motivationen tryter och tron på mig själv är lika med noll. Det var precis i detta läge jag befann mig när jag började blogga..Fasiken !
Vad lär jag mig av detta? Först och främst att utsvävningar utanför mina uppsatta mål kan i stå mig dyrt. Jag reste från Sverige med ett mycket fungerande matflyt. Under semestern valde jag medvetet att kliva utanför den ram jag arbetat upp. Nu, väl hemma igen, har jag svårt att hitta tillbaka. Det betyder att jag bör vårda mitt matflyt i högre utsträckning. Kanske se på det som den välsignelse det faktiskt är. Ja, du kanske tycker det låter konstigt, men för mig är det en sann välsignelse att slippa vara tvångsmässig i mitt ätande. Att göra bra val utan större ansträngning och att slippa lägga krut och energi på att kontrollera vad jag äter och inte äter.
Så vägen tillbaka?
Den här veckan skall jag lita på att jag kan hitta tillbaka till matflytet. Min strategi är att äta mat som inte skapar hastiga blodsockersvängningar. Vidare, att återgå till min träningsdagbok. Att göra snälla saker mot mig själv, tänka snällt, agera snällt och framför allt fokusera på att - Hur det än känns så lever jag i min ”Bara Underbara Kropp”.
Kram Charlotte

Kroatiska småkakor och modiga framsteg på stranden.

Hemkommen från en underbar semestervecka i Kroatien, ett land jag vistats i mycket ända sen jag var liten. Jag kan en del om dess kultur, språk och människor. Tyvärr kan jag också en del om dess kaktraditioner.. Mina största favoriter är Breskvice och Rafiole. Breskvice betyder ungefär ”liten persika”, en liten sockrig boll med rosa-orange ton. Rafiole ser ut som en halvmåne, har en knaprig yta och en fyllning av smaskig smet. Jag erkänner att jag provsmakade några för mycket…
Men ,men… Nu är det vardag igen och nya tag. Kanske är en del av ”matflytet” jag söker, just detta, att kunna äta lite onyttigare på semesterresor och vid speciella tillfällen. Jag har alltid tyckt att allt är förstört om jag tar ett snedsteg, men så behöver det inte vara. Varje dag och varje val är och förblir värdefullt.

Nu blir utmaningen att återgå till bra mat och motion. Behöver vässa motivationen och tänka igenom vilka mål jag satt upp.
Vill förresten dela något med er. Jag har tidigare skrivit om min strandångest. Men vet ni vad? Jag badade! På en liten strand, visserligen, men ändå, det fanns människor där. Jag kände bara, ”Va faan, jag har rätt att visa mig i badkläder jag med. Jag är på rätt spår. Okej, jag är tjock, men jag är också avsmalnande! ”
Jag tror att det är mitt beslut som gav mig själv förtroendet att göra detta. Jag har verkligen bestämt mig. Jag är och lever min nya livsstil. Jag ska bli smal.
Kram Charlotte

Tänker snälla tankar för att gynna processen.

Jag är i matflyt. Jo, det är sant. Inget att ta förgivet när man slagits mot ätstörningar ett helt liv. Just nu klarar jag av att göra bra val. Jag tar en dag i sänder och jagar inte kilon, snarare söker jag en ny livsstil. Det är så tydligt att jag bestämt mig. Jag har verkligen bestämt mig!
Jag vill lämna det gamla och söka det nya. Bakom mig lägger jag åratal av dieter, den ena märkligare än den andra. Dieter jag piskade mig själv igenom, ofta med ett mentalt fokus fyllt av självförakt. Sällan gav det resultat.
Nu satsar jag på att finna matflytet i stunden. Jag väger mig nästan aldrig. Stod på vågen för några veckor sen och konstaterade att det går neråt. Nu känner jag mest på byxstorleken att det går åt rätt håll. Det går sakta, men det får det göra.
Jag försöker hinna motionera. Hinner inte alltid. Tidigare har jag känt mig misslyckad när jag inte lever upp till min plan. Nu tänker jag istället snälla tankar om mig själv. Självförakt knappast kommer leda till viktminskning…
Idag skall jag vara kärleksfull mot mig själv. Jag vill vårda min kropp som det tempel den är. Idag skall jag älska att vara jag, i min ”bara underbara kropp”. Det tror jag gynnar processen.
Kram Charlotte

Helt oinspirerad..

Jag kan inte skylla på skrivkramp...har bara inget bra att berätta. Tyvärr återföll jag några dagar i mackträsket...Nu åter på benen. Min nätbutik www.greatestmom.se har börjat röra på sig. Det har inneburit en hel del arbete och stress. Stress är ingen bra faktor i mitt liv. Leder oftast till att jag slarvar med maten, så även denna gång. Nåväl, nästa vecka skall jag vara ledig. ser framför mig hur jag står på terassen och gör sköna långsamma yoga rörelser,hur stressen sakta lämnar mina axlar, hur lusten att vara snäll emot mig själv återvänder. Det blir en vecka fylld av god mat,nyttiga smothies och en massa snälla tankar om min,bara underbara, kropp.
Kram Charlotte

När chokladkakor attackerar...

Köade i mataffären och höll på att bli galen av alla chokladkakor som stirrade på mig. Just där vid kassan är det alltid värst. Funderade och dividerade med mig själv: ”Ska jag ta en liten? Ska jag bara ta en liten? Eller ska jag ta en stor?” Det ofattbara är att jag inte tog någon. Jag överlevde chokladkakornas attack, betalade mina varor och gick ut. Väl ute på parkeringen var jag nästan yr. Vad var det som hade hänt? Jag hade stått emot en chokladkaksattack ! WOW!
Väl hemma ville jag unna mig en riktigt god middag. Familjen var sugna på pannkakor. Så pannkaka fick det bli, fast på mitt sätt. Stekte underbart ”fluffiga”(jo, maken sa så) pannkakor, på dinkelmjöl, extra ägg och några matskedar sojamjöl för proteinets skull. Serverade med fetaostkuber, skivor av rökt kalkon och en underbar romansallad med bitar av ljuvligt söt honungsmelon. Å vad jag njöt!
När jag morgonen efter ställde mig på vågen, vilket jag gör mycket sällan, visade den helt rätt riktning. Jag går ner! Sakta men säkert…
Då kändes det extra fin-fint att jag hade stått emot chokladkakornas försök att dra mig ner i sockerträsket.
Det här kanske kommer funka? Jag tror jag är på rätt spår.
Kram Charlotte